Hur jag –Stig Fransson- växte upp och blev intresserad av veteranbilar
Jag föddes 5 juni 1936 på Arboga BB. Mina föräldrar Helge och Margit Fransson var från Kungsör. Jag skulle bli deras enda barn.
Redan vid 8 månaders ålder blev jag fotograferad med en ångmaskin. Den hade min morbror Erik Andersson själv tillverkat. Han var en duktig verktygsmakare.
Alltså började mitt teknikintresse väldigt tidigt. Erik och Gerda. som hans fru hette, hon var syster till min mor Margit, bodde på samma gata som vi – Åsgatan – och jag var mycket där då det var enkelt att ta dig dit bara en bit längre bort på gatan. Jag tyckte så mycket om dem då de båda var så snälla mot mig. Av Erik fick jag ofta en liten slant vilket jag var så glad för. Nästan varje gång jag kom till dem så togs ångmaskinen fram. Detta höll på tills jag var i 10 års ålder. Det hör till saken att Erik och Gerda endast hade en dotter och hon var inte något intresserad av en ångmaskin. Det skulle ju vara dockor för hennes del. Så vad hände – jag fick ångmaskinen av Erik. Glädjen blev förstås stor och min pappa Helge lovade att han skulle göra en vattenpanna till maskinen. Ja pappa fixade det och han hjälpte mig att ordna små maskiner som monterades på en platta och sedan drogs av ångmaskinen. Det var kipphyvel, borrmaskin, kallsåg, bandsåg m.m. Pappa ordnade också en liten elektrisk platta till pannan som han hade gjort av två kastruller som han hade svetsat ihop. Pappa var en oerhörd duktig svetsare och arbetade på Bläckkärlsfabriken i Kungsör i 50 år. Jag minns att det här var en av mina finaste leksaker och ångmaskinen var oerhört proffsigt gjord. Så började mitt teknikintresse.
Granne till Erik och Gerdas hus låg en skrotfirma som kallades för ”Lump-Augusts” där fanns det mesta som det var på sådana firmor vid den tiden. De tog emot nästan allt. Jag minns första tillfället då jag var där nere, man fick klättra ner för en mur för att komma dit. Det fanns ett antal gamla skjul där och jag var naturligtvis nyfiken och gläntade lite på en dörr till ett av skjulen. Häpen stod jag där och tittade på ett rött vidunder som jag då först inte förstod vad det var. Det hade dörrar och tak samt sittplatser inuti och framför var det också en soffa och en ratt. Nu förstod jag att det var en gammal bil som jag hade hittat i skjulet. Jag tittade mer och såg fram två stora lyktor som glänste i guld. Fler lampor hittade jag även på sidorna och bak. Nu hördes någon person som var på väg in – det var Lump-August själv som kom in och var mycket arg på mig för att jag var där så jag fick snabbt ge mig av till min morbror och moster igen. Det här etsade sig fast i minnet och så snart jag var där hos Erik igen så smög jag ner och tittade mer på bilen. Klarade mig oftast utan att Lump-August fick syn på mig.
Under åren då jag var 13 -14 år så fick jag ibland hjälpa Erik nere i hans källare där han hade en liten verkstad i garaget. Där hade han svarv kipphyvel och borrmaskin. Han lärde mig hur man skulle använda maskinerna och fram för allt kipphyveln. Jag tyckte det här var fantastiskt spännande och roligt och ibland fick jag även avlöning av Erik. Tänkte väl inte så mycket på den gamla bilen de här åren.
Slutade skolan ocn började som verktygslärling på Jansson & Gustafsson Kungsör. Här fick jag nytta av det jag hade lärt mig hos Erik. Fick lära mig om toleranser och noggrannhet. Ett par ytterligare företag passerade innan jag fick jobb på ”Kuggen” i Köping. Här fick jag mer kunskap om noggrannhet då jag fick jobba på inställningskontrollen. Nyttig tid för framtiden. Sadlade sedan om totalt då pappa sa att han kunde ordna jobb åt mig som svetsare på´”Bleckis”
Jag kunde inte svetsa men pappa sa att det ordnar sig – Du sitter bredvid mig. Så han hjälpte mig när det blev för svårt. En nyttig tid då jag fick lära mig att gas svetsa professionellt. Sedan kom värnplikten och efter detta så blev det jobb på Elektro Skandia i Arboga på deras plåtavdelning. Också en nyttig tid då man lärde sig mycket av de gamla erfarna som jobbade där. Hamnade sedan på en mindre svetsfirma i Köping, Brodin & Son där jag efter en tid blev utlånad till Volvo som fanns alldeles intill, i 1,1/2 år, som också var väldigt nyttiga år då man fick jobba med så många olika uppgifter.
Tröttnade till sist på denna typ av jobb och ville ha något mer kreativt. Fick jobb så småningom som teknisk säljare på en större firma i Sverige - Palmer Lindberg AB i Sundsvall. Där kom jag at jobba i nästan 30 år och från början med Ursviken Plåtbearbetningsmaskiner, Pullmax och mycket annat. De sista 15 åren var det mestadels CNC-maskiner såsom svarvar och framför allt NIIgata Fleroperationsmaskiner med avancerad runtomkring utrustning. Det var en mycket intressant tid med mycket problemlösning åt den köpande kunden. Tack vare detta så fick jag möjlighet att besöka Japan många gånger.
Fick under dessa år mycket goda industrikontakter vilket jag fick stor nytta av vid mina renoveringsarbeten med de gamla veteranbilarna. Min egen maskinpark var inte alltid lämplig eller stor nog för att klara av de bearbetningar som skulle göras. Jag har än idag viss kontakt med gamla kunder trots att det var över 20 år sedan jag slutade arbeta 1991. Sedan dess har jag inte varit utan arbete då jag gjort ett flertal omfattande veteranbilsrenoveringar. Jag byggde redan 1996 en tillbyggnad till mitt hus som verkstadslokal. I denna har jag gjort alla mina renoveringar vilka till antal är 8 st.
1907 Cadillacq Model M
1912 Priamus Double Phaeton
1913 Renault typ DM
1914 Renault typ DM
1914 Opel Lastbil 1 ½ ton
1924 Darracq 12/32 Sport
1932 Talbot M78
1959 Lloyd Alexander TS
Jag har nu sedan drygt 10 år tillbaka skapat ett eget privat bilmuseun som heter:
Stig Franssons Bilmuseum och på nätet kan man nu se/ läsa/höra mig berätta om mina bilar. Ni går in på: pixelvoice.app och sedan klickar på” Låt bilden tala”
Sedan är det bara att kolla. Kommer inom kort bli QR-koder.
Välkomna Stig